Tisdagen 22 oktober 2019
Kl 19.00
Biljettpris: Kr 80:-
Tillåten från 7 år
Speltid: 1 tim 40 min

Sverigepremiär: 2019

Regi: Guillaume Senez. Medv.: Romain Duris, Basile Grunberger,
Lena Girard Voss, Lucie Debay m fl.


Originaltitel: 
Nos Batailles

Olivier gör sitt bästa för att bekämpa orättvisa på jobbet, som tar stor del av hans tid från familjen. Men från en dag till en annan, när hans fru Laura överger familjen och deras gemensamma hem, blir han ensam kvar att jonglera mellan barnens behov, vardagens sysslor och jobbet. Han blir tvungen att möta ett nytt ansvar och får kämpa för att hitta balansen i sitt nya liv. För Laura verkar inte komma tillbaka.

Recension i Kulturnytt i P1:


Olivier kommer hem sent, pussar frun Laura på kinden och öppnar kylskåpet med ytterkläderna på. Hans jobb som ledare för ett arbetslag, och fackligt aktiv, tar det mesta av hans tid.

Han kämpar för sin grupp, hjälper familjen som råkar illa ut, skäller på mellanchefen när en anställd ska få sparken. Och han älskar sin fru och de två barnen. Men arbetet slukar hans tid och uppmärksamhet, han ser inte vad som håller på att ske hemma. Den utmattning som hans fru tyngs av.

Så en dag... ja, jag ska inte berätta mer än så.

"När livet vänder" är ett relationsdrama, en familj satt under vardagens tryck. Det är befriat långt från välkammade, uppumpade hjältar som slår varann i huvudet. Det är en annan, mycket mer finstilt kamp vi ser här. En kamp med känslor vi kan känna igen oss i.

Romain Duris spelar Olivier och jag såg nyligen "Mitt hjärtats förlorade slag" från 2005 där han spelar en indrivare, en torped i mäklarbranschen. En ung, hetsig kille som innerst inne vill bli konsertpianist. Och han har växlat mellan en rad andra bra, olika roller under åren. Här har han växt in i rollen som sliten pappa, en arbetarklasskämpe, en make som inte alltid räcker till hemma.

Det finns en scen, hos en terapeut, där Olivier sitter med sina barn. Och pojkens blick i samtalet, när flickan börjar prata efter att ha varit tyst i många dagar, är så levande, så ospelad, och en fin bild av hur välspelat det här dramat är. Det är också skönt att se ett kroppsspråk som inte bullrar, inte överdriver, men lever och uttrycker.

Björn Jansson

Betyg i SvD: