Tisdagen 12 mars 2019
Kl 19.00
Biljettpris: Kr
80:-
Tillåten från 15 år
Speltid:
1 tim 50 min

Sverigepremiär: 201
8


Regi: Anna Odell. Medv.: Anna Odell, Trine Dyrholm, Vera Vitali,
Mikael Persbrandt, Jens Albinus m fl.

Originaltitel: X&Y

X&Y är en gränslös identitetslek med absurd humor och en blandning av fiktion och verklighet. I rollerna Konstnären och Skådespelaren väljer Anna Odell och Mikael Persbrandt ut tre skådespelare som gestaltar deras olika karaktärsdrag. Tillsammans bor de alla i en filmstudio där vad som helst kan hända. Resultatet blir en vansinnig lek om manligt och kvinnlig som inte liknar något som tidigare visats.

X&Y är en film som utforskar identitet, manligt, kvinnligt. Det är en lek med verklighet och fiktion och en kontrollerad undersökning av vad det innebär att vara människa i vår medialt gränslösa samtid. Min ingång till filmens tema är bland annat mitt intresse för medias genomslagskraft när det gäller att skapa beskrivningar av offentliga personer som så småningom blir till en sanning för oss. Jag vill ifrågasätta vår tilltro till ”dessa sanningar” genom att leka med den mediala bilden som finns av mig som den gränslösa konstnären och bilden av Mikael Persbrandt som den gränslösa skådespelaren/alfahannen. En annan ingång som också är anledningen till att jag valt att arbeta med just Mikael Persbrandt är att jag sedan jag var liten, varit rädd för män som framstår som mycket män.

Jag har arbetat med metalager som får publiken att med en hisnande känsla aldrig riktigt veta om det gränslösa som händer är fiktion eller verklighet. Filmen är en lekfull undersökning av hur långt vi kan gå i viljan att göra konst av verkligheten. Manuskriptet till filmen utarbetar jag bitvis tillsammans med skådespelarna genom att till exempel skapa situationer där skådespelarna får i uppgift att, utan varandras vetskap, förstärka eller förvränga olika karaktärsdrag. Utifrån den sortens filmade improvisationer skriver jag sedan manus som därigenom får en mycket trovärdig och autentisk dialog. Jag är intresserad av att under processen undersöka vad som händer om man gör något som man inte bör göra eller i verkligheten inte vågar göra. Jag testar också min egen karaktärs gränslösa idéer på kollegor och andra för projektet inbjudna personer. Bland annat har jag fyra gånger gått till en känd psykiater/psykoanalytiker och då improviserat utifrån min mer gränslösa Konstnärskaraktär. Detta har filmats och psykiatern har i förväg informerats om att jag kommer dit i syfte att använda samtalet som underlag för filmens manus. Med instruktioner från mig har också Mikael Persbrandt av samma anledning fått gå till en psykiater. I kontrast till det filmiska fotot arbetar jag med ett skapa ett väldigt naturalistiskt uttryck hos skådespelarna.

Anna Odell

Recension i Skånska Dagbladet:

Anna Odell möter Mikael Persbrandt. Den gränslösa konstnären möter den gränslösa skådespelaren. En kvinna och en man möts. Två människor möts. Det här är grundförutsättningarna för X&Y, Anna Odells första film sedan hyllade Återträffen från 2013.
 
Mötena sker i en filmstudio dit Anna Odell bjudit Mikael Persbrandt för att de i ett gemensamt filmprojekt, och i en lek med verklighet och fiktion, ska utforska identitet, manligt och kvinnligt och den mediala bilden. 

Ett filmmanus ska skrivas, olika rum byggs upp i studion och producenter och psykologer finns på plats – gestaltade av skådespelare. Dessutom kallas sex skådespelare in för att spela olika karaktärsdrag hos Odell och Persbrandt. 
Redan i filmens inledning slår Anna Odell fast att ingen utanför projektet vet vad som är verklighet och vad som är fiktion i filmen.

X&Y kan vara den mest förvirrande, mångtydiga och provocerande men också den mest fascinerande film jag sett på mycket länge. Och den liknar ingenting jag sett tidigare – även om den avskalade studioestetiken för tankarna till så väl Lars von Triers Dogville som nya dokumentärer som Flotten och Rekonstruktion Utøya. 

Ena stunden är man övertygad om att allt är iscensatt, så kommer en glidning och man börjar undra. Lämnade en skådespelare verkligen filmen i protest eller är det en del av spelet? Har de sex på riktigt? Är Mikael Persbrandt stundtals oerhört irriterad på hela projektet?

Med ett mod som känns igen från Återträffen väjer Anna Odell inte för något som är obekvämt eller provocerande. Alla karaktärsdrag får plats och redan från början sätts sex i centrum. Anna Odell undrar om Mikael Persbrandt vill ha sex med henne och om hon sedan i sin tur får penetrera honom med en strapon? Och om han vill ha ett barn med henne? Ett konstbarn. 

Här leks med makt, osäkerhet, rädsla, kåthet och människors innersta fantasierna? Och publikens egna bilder av Odell och Persbrandt blir en del helheten. Vad vet vi egentligen om dem? Och om oss själva?

Att låta sex suveräna skådespelare vara med i gestaltningen är filmens kanske mest geniala drag. Stundtals blir det otroligt komiskt när Mikael Persbrandt försöker tala förstånd med olika delar av sig själv där en vill slåss, en vill konfrontera intellektuellt och en vill citera och skådespela. Stundtals är det tvärtom – tufft och sorgligt när de mest rädda karaktärerna tar över.
 
De sex skådespelarna går djupt in i rollerna och som filmberättelse är det här en väldigt bra film. Men är det bara en film? Och vad vill den? Ibland tar provokationerna och sexet för mycket plats och människorna, framförallt de sårbara, försvinner. Å andra sidan speglar kanske det verkligheten. eller den mediala bilden av verkligheten.

I slutscenen spräcks den täta film/verklighetsförvirringen och avslutningen lever inte riktigt upp till resten av filmen. Å andra sidan är frågan hur man egentligen avslutar en sådan här film? Sedan jag såg den i början av veckan har den envetet fortsatt att snurra i min skalle. 

Återträffen var mer entydigt bra, mer lättolkad och lättare att tycka om i all sin hemskhet. X & Y är något helt annat. Provocerande, tankeväckande, rolig, vacker, ful. Och stundtals omöjlig att tycka om. Sådana filmer behövs också.

Gunilla Wedding