Tisdagen 26 mars 2019
Kl 19.00
Biljettpris: Kr
80:-
Tillåten från 11 år
Speltid:
1 tim 25 min

Sverigepremiär: 201
8

Regi: Pawel Pawlikowski. Medv.: Tomasz Kot, Agata
Kulesza, Joanna Kulig m fl.

Originaltitel: Zimna wojna

En passionerad kärlekshistoria mellan två personer med olika bakgrunder som utspelar sig under kalla kriget på 1950-talet i Polen, Berlin, Jugoslavien och Paris.

Recension i SVT Kulturnyheterna:


Polske Ida-regissören Pawel Pawlikowski är tillbaka med en passionerad, vacker och vältrimmad kärleksfilm baserad på hans egna föräldrars stormiga relation.

Pawel Pawlikowski vann en Oscar med sin förra film, det fulländat fina och suggestiva dramat om nunne-novisen Ida. Här får vi en nästan lika stark upplevelse. Samma slående vackra svartvita foto, samma närmast kvadratiska format men de mentala vyerna är vidare när vi följer en böljande passionerad kärlekshistoria, under två decennier och genom flera länder.

Wiktor är en av tre ledare för en sång- och dansakademi som turnerar runt i östblocket med sina välkoreograferade och mäktigt ljungande folksångsframträdanden. Zula är den unga kvinnan, den oslipade diamanten, som blir den stora stjärnan och Wiktors älskade – en dynamisk duo som är baserad på regissörens egna föräldrar.

Cold War är en vältrimmad skapelse som klockar in på ynka 85 minuter, vilket i och för sig är djupt imponerande: det krävs en rejäl berättarbegåvning för att klämma in så många relationsturer och resor på så kort tid, men det är på knocken att han klarar av det. Det är sällan jag önskar att en film ska vara längre, men det hade inte skadat om deras förhållande hade fått lite mer emotionellt kött på benen.

Men okej, annarsär det elitklass på alla håll, inte minst gäller det ett formidabelt agerande – Joanna Kulig som den nyckfullt kraftfulla Zula är fenomenal – men det är ändå musiken som spelar huvudrollen, från inledningens folklore till jazzen i Paris. Vissa låtar blir som ständiga följeslagare, de transformeras i takt med det struliga paret, kommenterar det som sker, samtidigt som den står för en del av framåtrörelsen. Som en musikal för oss som inte gillar musikaler.

Eftersom det handlar om Polen under det kalla kriget dröjer det inte länge förrän kommuniststyret tvingar ensemblen att lägga till några Stalin-hyllande sånger på programmet. Alltså politisk styrning av konsten. Det görs ingen större sak av det, det var en del av verkligheten på den tiden, men det är svårt att inte tolka det som en referens till dagens Polen där regimen tar ett allt hårdare grepp om kulturen.

Inte minst gällde det nämnda Ida som ju följdes av en del kontroverser. Den polska regimen tyckte att filmen gav en kränkande bild av det polska folket, hur de behandlade judarna under och efter det andra världskriget. När Ida visades i polsk tv föregicks den av ett tolv minuter långt inslag där Ida kallades historiskt inkorrekt. I början av dramat klipptes det också in textskyltar som hävdade att Ida inte visade en rättvis bild av Polens historia.

Cold War tävlade i Cannes i år (Pawlikowski fick regipriset) och tanken var att jag vid den bokade intervjun skulle ställa några frågor kring det kulturella klimatet i Polen men regissören ställde in, eftersom han brutit foten. Dagen innan dess medverkade han dock på den obligatoriska presskonferensen men där lös de politiska frågorna med sin frånvaro. Detta kanske för att alla, likt undertecknad, höll inne med dem för att få egna citat vid de enskilda intervjuerna. Det gick ju så där…

Fredrik Sahlin