Söndagen 20 januari 2019
Kl 15.00
Biljettpris: Kr 40:-
Barntillåten
Speltid: 1 tim 20 min
Svenskt tal

Regi: Benjamin Renner, Patrick Imbert. Svenska röster: Anton
Lundqvist, Jesper Adefelt, Olle Sarri m fl.

Från skaparna av Oscarsnominerade Victor & Josefine kommer en ny rolig och hjärtlig historia för hela familjen. Landsbygden är inte alltid så lugn och fridfull som man kan tro och djuren på den här gården är särskilt underliga: En räv som tar hand om en hel kycklingfamilj, en kanin som spelar stork och en anka som vill vara jultomten.

Recension i SVD


Det fanns goda skäl till att "Victor och Josephine" visades i Cannes 2012, vilket är ovanligt för en animerad familjefilm. Dess egensinne, grundad i fransk konsthistoria hellre än Disney, bar ända till Oscarnominering. Av samma skapare kommer nu "Stora stygga räven", bland annat baserad på en seriebok av Benjamin Renner, som också är en av filmens två regissörer. Äntligen, kan sägas: filmen hade premiär redan sommaren 2017 och visades på svenska biografer lägligt till jul, förhoppningsvis på många ställen.

Egentligen rör det sig om tre filmer, eller pjäser, som var och en på knappt en halvtimme binds ihop av en räv som konferencier, jagsvag men med utvecklingspotential. Framför teaterridåer presenterar han varje föreställning med många mellanspel (ett råd är att dröja kvar under hela eftertexterna, för att inte missa något infall). Rollfigurer återkommer i de tre historierna i och omkring samma lantgård. Här ses få människor i bärande roller men väl djur med mänskliga egenskaper.

Som röd tråd mellan de två första löper också temat att söka sina föräldrar. "Babyleveransen" är det en lat stork som störtdyker från skyn med ett barn, ovillig att leverera den lilla till rätt boning. Uppdraget går i stället till en gris, en anka och en kanin. Medan de två sistnämnda är positiva och genast ser en lösning genom att återbörda knytet med hjälp av en katapult, är grisen mer rationellt lagd och tveksam till uppdraget (och sina vänner).

I den andra berättelsen tas temat om hemvist och ursprung ett steg längre, när räven själv, under vargens övervakning, stjäl tre ägg som snart kläcks. Tre kycklingar möter världen. Tre unga som trotsar biologin och tror att de själva är rävar, när de rör runt i både gryt och hönsgård. Idén är inte unik men gestaltas fint: räven som slits mellan arv och miljö, instinkt och insikt, mjuknar efter hand. Även den sista historien, "Rädda julen", ger riklig utdelning.

Som så många vackra animationer hämtar även "Stora stygga räven" inspiration från Miyazaki och Studio Ghibli, men vilar ändå helt på egna meriter: enkla men effektiva akvareller, små medel hellre än stora gester, mer uppsluppet än uppfordrande, poetiskt snarare än politiskt.

Till exempel scenen med vägbeskrivningen till Avignon, ivrigt berättad av en uggla med sällskap: mycket information, många nervösa nickningar, helt underbart utförd. Eller som grisens hjärtliga skratt och kommentar när ankan och kaninen tror att de dödat jultomten: "Det är bara en dekoration … gulligt."

Framhävas i detta bör också de svenska rösterna, till exempel Henrik Ståhl som just talför gris, Lars Bethke som dämpad varg och Olle Sarri som godmodig kanin. Detaljer som bidrar till en rätt bedårande helhet: avväpnande, underhållande och – som det anstår en familjefilm – faktiskt med stor träffyta.

Jon Asp