Tisdagen 16 april 2019
Kl 19.00
Biljettpris: Kr
80:-
Tillåten från
7 år
Speltid: 2 tim

Sverigepremiär: 2018

Regi: Hirokazu Kore-eda. Medv.: Miyo Sasaki, Jyo Kairi.
Lily Franky, Sakura Ando m fl.

Originaltitel: Manbiki kazoku

Efter en av sina snattningsrundor tillsammans med sin son upptäcker Osamu en ensam flicka som står och fryser i kylan. De tar hand om henne och släpper in henne i sin familj. En familj som trots att de är fattiga och knappt har mat för dagen ser till att må bra tillsammans. Men en oväntad händelse avslöjar gömda hemligheter och sätter deras sammanhållning på hårda prov …

Recension i DN:

Bland de välförsedda hyllorna i ett blänkande modernt snabbköp cirklar en vuxen man (Lily Franky) och en pojke runt elva år (Yyo Kairi).  Med sinnrika och diskreta tecken kommer de överens om vad som hamnar i varukorgen och vad som aldrig ska passera kassan. På vägen därifrån råkar de snubbla över en förgråten flicka (Miyo Sasaki), hopkrupen under ett bräckligt skydd undan ett omilt väder.  Efter viss tvekan får också hon, tyst och tigande, följa med hem.

Trion ska komma att bli några av huvudpersonerna i Hirokazu Kore-edas ”Shoplifters” – ”Snattare” – årets Guldpalmvinnare i Cannes.

Jag säger avsiktligt ”några” av huvudpersonerna. Kore-eda befolkar sin senaste film som i så många av sina tidigare filmer med en familj. Den här gången enligt första delen av definitionen ”familj är en grupp människor som förenas genom blodsband, äktenskap, partnerskap, syskonskap eller samboförhållande. Den närmaste familjen kan bestå av makar, föräldrar och syskon.”

Den här familjen består av tre generationer förenade av fattigdom och trångboddhet i samma lilla hus som hukar mellan moderna höghus. Den torrlagda karpdammen och den enkla inredningen vittnar om en svunnen tid. Vem som tillhör vars och ens närmaste familj inom eller utanför denna krets frilägger och avslöjar Kore-eda först så småningom i sina överraskande, stillsamma och märkvärdigt känsliga vändningar.

Familjen i huset håller sina huvuden högt i vänliga omsorger om varandra, kring puttrande nudlar, fördelning av sovplatser, duschtider, tillgång på pengar, snatteri till det gemensamma hushållet eller allt annat som tillhör fattigdomens vardagligheter - eller bör höra ett värdigt familjeliv till.
 
Den lilla tysta flickan gör de omgående till sin yngsta medlem.

Kore-eda förfaller mirakulöst nog aldrig till miserabilism, han ömkar inte sina människor trots att de gömmer på grymma hemligheter och stora sorger eller är illa rustade för omvärldens hänsynslösa arbetsvillkor. Han ger framför allt barnen en röst.

”Shoplifters” båda barn är underverk av trovärdighet i Kore-edas händer, från syskonavund till uppoffrande lojalitet.  Han skildrar också i häpnadsväckande sensuella bilder ögonblick av största ömhet och närhet mellan de vuxna: ett kärleksmöte i hast medan den välta nudelskålen droppar, ett tröstande möte mellan familjens unga poseringsflicka och en vilsen kund, den plötsliga förståelsen av delade erfarenheter mellan den lilla flickan och familjens medelålders kvinna.

Visst pulserar historien av en kritisk underström mot ett modernt samhälles konsumtionslust, kyla, girighet, övergrepp och kärlekslöshet. Men som alltid hos den timide med samtidigt klarsynta och omsorgsfulla Hirokazu Kore-eda får anklagelserna skymta i skuggorna till förmån för ännu en hyllning till livets faktiska nödtorft, både den pekuniära men framför allt den känslomässiga. 
Det hör till ovanligheterna att samma regissör står för två av 2018 års bästa filmer på svenska biografer: i våras det strama rättegångsdramat ”Tredje mordet” och nu den varmt realistiska ”Shoplifters”.

Bägge överlåter skuldfördelning till åskådaren och besvarar på sitt sätt frågan om vem som egentligen borde göra sig förtjänt av att kalla sig ”pappa” eller ”mamma”. Precis som Alfonso Cuaróns ”Roma” är ”Shoplifters” mer än en film. Den inordnar sig bland vars och ens personliga och omvälvande livserfarenheter.

Eva af Geijerstam

Recension i Aftonbladet:

Vad är en familj? Intressante japanske filmmakaren Kore-eda har undersökt det i sevärda filmer som ”Sådan far, sådan son”, ”Systrarna” och ”Efter stormen”. I ”Shoplifters” möter vi en annan sorts gemenskap.

Vi ser en man lära en ung pojke att snatta i matffären. På vägen hem ser de en frysande liten flicka som är utelåst på balkongen. Hennes föräldrar verkar inte bry sig. De två snattarna tar med henne hem och ger henne värme och mat. Hon blir kvar.

Huset de bor styrs av en äldre kvinna och där trängs flera vuxna och barn. Vi får veta mer om deras liv och relationer, se dem på jobbet och i möten med myndigheter. Det är den fattiga sidan av Japan. Några i hemmet har arbetsplatser där de utnyttjas och behandlas illa. Familjemedlemmarna klarar vardagen genom att bryta lagen.

Men vilka lagar och lojaliteter är viktiga? Ju mer får vi veta om personerna som bor i huset, desto mer förstår vi hur lite och hur mycket som binder dem samman. Medan den lilla flickan skolas in i snattandet av den något äldre pojken.

Kore-eda berättar lugnt om något vardagligt som utvecklas till ett mångbottnat drama. Det är mycket skickligt gjort, rikt på nyanser som väcker tankar och känslor om vad som är en bra förälder.

Jens Peterson